Våran andra skatt

Den 21 september klockan 22.20 föddes våran andra lilla prinsessa. 

Allt började som mitt senaste inlägg här. Ont i kroppen hela dagen och vid 14.00 började febern smyga sej på. Ringde förlossningen efter en timme ungefär för att höra vad jag skulle ta mej till. Dom kunde inte ge mej något mer råd än att ta alvedon. Tog alvedon och bara en stund efter börjar jag få värkar som kom var tionde minut ungefär. Förstod då att förlossningen börjat sättas igång men väntade med att ringa Peter som var på jobbet. Peter kom hem just efter klockan 17.00 och klockar då värkarna med 4-5 minuter. Kände mej otroligt nervös och inte alls i ork att klara av en förlossning. Efter klockan 18.00 ringde vi till förlossningen igen och sa att vi kommer att åka in och föda barn. Peters föräldrar hade redan tidigare på dagen hämtat Alisia så det var bara att lämna hennes väska som vi packat åt henne. 18.30 kom vi in på BB och började med att mäta värkarna (eller vad man kallar det). Värkarna blev snabbt mycket starkare. Är öppen två centimeter. Klockan 19.00 kommer vi in i förlossningssalen. Lägger mej i ett varmt badkar som underlättar värkarna till en början men sen blir dom för starka för att kunna ligga kvar. Tar mej i genom allt vad smärta heter och klockan 22.00 kan jag inte hålla emot. Dags att krysta! Tjugo minuter senare kommer våran dotter till världen, utan bedövning! Vilken otrolig lättnad jag kände när det äntligen var över... för andra gången. Och så skönt att det gick så pass fort, att slippa kämpa i 16 timmar som jag fick göra med Alisia.

En 4065 gram tung och 52 cm lång flicka fick vi i våra armar.

Efter förlossningen fortsätter min feber och kroppen värker allt mer. Dom tar en massa prover på mej för att få bukt om vad som är fel men utan resultat. Alla prover ser bra ut så förmodar att det är en virus. I över två veckor fick jag stå ut med febern som kom och gick men nu (peppar, peppar) har det försvunnit.

Våran lilla dotter sover och äter i princip hela dagarna. Inte mycket ljud kommer från henne. I början fick hon dock inte i sej nog med mat och gick inte upp till sin födelsevikt men hon kom sej snabbt i form och i fredags på första bvc-besöket vägde hon 4430 gram och var 55 cm lång. En stor tjej. Ger henne både ersättning och bröstet eftersom det inte riktigt funkade att amma i början på grund av ONDA bröst. Ömmar fortfarande litegrann men jag försöker att bita ihop.

Inget namn har hon fått än men vi funderar så snart ska hon få heta något annat än bebisen.